Olika tekniker och hur de påverkar resultatet

Akvarell skiljer sig från andra tekniker genom akvarellfärgens transparens. För att utnyttja akvarellfärgen fullt ut och måla akvareller som ser ut som just akvarell och inte som någon slags primitiv vattenfärg följer här några enkla råd.

Akvarellfärgen bildar ett transparent färgskikt endast om papperet övermålas endast en gång. Varje övermålning förstör underliggande färglager något. Det absolut bästa resultatet får man genom att så långt det går endast måla ett skikt färg. Det är naturligtvis omöjligt att konsekvent genomföra en sådan teknik, ibland måste man måla över en färgyta, men det är värt mödan att sträva åt det hållet.

Nedanstående exempel visar hur akvarellfärg beter sig vid olika tekniker. Färgexemplen är inte manipulerade på något sätt, utan visar på ett bra sätt hur samma akvarellfärg (Ultramarinblått) beter sig under olika omständigheter.


Detta färgskikt är målat endast en gång.
Färgen är målad flödigt på torrt papper. Flödigheten är viktig, måla aldrig akvarell med torr pensel om det inte är just torra effekter som du eftersträvar. Endast med flödigt måleri får akvarellfärgen möjlighet att visa vad den duger till.
Lägg märke till att den blåa nyansen är renare än i nedanstående exempel.


Detta exempel visar hur akvarellfärg beter sig när en yta laseras flera gånger. Färgytan är målad tre gånger med samma färg, mellan varje övermålning har papperet fått torka helt. Om du jämför med "enfärgsskiktet" ovan märker du att man vid flera laveringar förlorar tre saker:

• Klarhet, färgen är mindre klar i detta färgprov än i ovanstående.
• Transparens, denna effekt märks mycket bättre i en målning än i exemplet här.
[li]Vidare förlorar man pigmentens naturliga upptorkning, det "mönster" som färgen ger när pigmentkornen naturligt hittar sin plats på papperet går förlorad när en del pigment lossnar vid övermålning. [/li]

Naturligtvis måste man måla över färgytor i akvarell, men jag vill med detta exempel visa att, när det är möjligt, "enskikts-måleri" ger ett bättre (mera akvarellistiskt) resultat än flitigt laserande. När du målar med mörk akvarellfärg (lite vatten - mycket pigment) är det viktigare att tänka på detta än när du målar med kraftigt utspädd färg.



Om man i ett färgskikt som inte har torkat helt tillför ny färg blir effekten den som du kan se här. Den nya färgen får den ännu inte helt torra att lossna från akvarellpapperet och den tvingar ut pigmenten till ytans kanter. Det är på detta sätt blomningar uppstår.

Ibland får man intrycket att nutida akvarellmålare älskar detta sätt att måla, man kan se det i nästan all nutida svenskt akvarellmåleri. Enligt mitt sett att se på saken är detta sätt att måla akvarell förkastligt. Färgerna blir oklara, de förlorar sin transparens och de vackra färgskikt som flödigt akvarellmåleri kan ge blir med denna teknik istället klumpiga. ogenomskinliga och oklara - alla de naturliga kvaliteter som akvarell har förstör man enkelt på detta sätt.

En akvarellfärg skall läggas flödigt på torrt papper eller målas
vått i vått.

Jeg synes den sistnevnte teknikken er nyttig og kan gi et fantastisk resultat. F.eks kan en himmel bli troverdig og levende når denne teknikken brukes, eller til bakgrunn f.eks.
Da jeg gikk på kunstskole (for mange mange år siden...) lærte vi at en hel del ting var uakseptabelt og forkastelig. Ting skulle gjøres på akkurat den eller den måten. Jeg har funnet ut at jeg ikke er enig. Jeg synes man skal bruke ALT akvarellen er god for! Bruk reaksjoner mellom pigment, papir og vann, og utnytt hele spekteret i stedet for å lage regler for hva man IKKE kan. Det synes i alle falll jeg.

Ibland blir mina akvareller dassiga och tappar lystern. Har kommit fram till att det bror på att jag joklar omkring med färgen på pappret för länge. I bland är jag för otålig och väntar inte tillräckligt länge på att färgskikt skall torka. Effekterna blir som Erik har beskrivit ovan. Jag tycker också att man får måla som man vill.

Tycker att det blir vackrast om man får rätt kulör och nyans direkt från början. Men det funkar hyfsat att justera genom att lägga ett eller flera lager om man jobbar med tunna lasyrer exempelvis på en vattenyta.

Håller med Erik. Att lägga på flera lager när man jobba med mörk färg dödar lystern i färgen.Men hur gör man för att måla riktigt mörka ytor som man måste om man vill ha stora kontraster i målningen?
Lars Lerin kan konsten att hålla liv och struktur i stora mörka ytor och många försöker apa efter.
Gissar att Lerin ibland arbetar även med tusch i mörka partier.

Så här tänker jag:
1. Använd inga mörka färger som blir gryniga, använd bara transparent färger.
2. Släpp slumpmässigt små ursparningar som bryter upp den mörka ytan
3. Använd flera olika mörka färger, enfärgat funkar inte.
4. Variera penselbredd och riktning på penseldragen.

Tyvärr har jag ännu inte lyckats som jag vill, kanske är jag på helt fel spår.

Hej Wangblad
Jag tycker att det låter helt rätt, jag skulle vilja lägga till att mörka fält måste målas extremt flödigt (i endast ett lager). Små eller stora ytor spelar inte roll, man skall fösa omkring en lite sjö på papperet om den riktigt mörk yta skall leva när den torkar.
Man skall absolut undvika konstgjord torkning, inga hårtorkar eller liknande.
Kinesisk tusch är en utmärkt akvarellfärg, ritig kinesisk tusch alltså, inga plagiat.